Anton och jag hade bestämt oss för att åka ut och tälta. Jag gjorde som vanligt och letade på internet efter en bra tur till oss. Jag hittade information om en skreva, samma skreva som var med i Ronja rövardotter. Den låg i Skuleskogens nationalpark som ligger vid Docksta i Högakustenområdet. Området såg jättebra ut så vi bestämde oss för att åka dit. När allt var inköpt och packat for vi iväg. Vädret var perfekt för vår tur, solen sken från en blå himmel och det var vindstilla. Vi hade tänkt att åka upp och gå rundan och sen tälta på kvällen men vi vart lite sena pga ett kalas. Så vi vände på allt och började med att tälta. Vi hittade en underbar tältplats nere vid vattnet på en lång fin sandstrand. Det fanns även en grillplats och tillgång till ved. Vi grillade korv och gnagde på revbensspjäll, bara "nyttig" och god mat. Jag hade givetvis en kall öl med mig också.
Efter en skön natt i tält följt av en härlig frukost på stranden lämnade vi tältet och det vi inte behövde under dagen och gick i väg uppåt. Leden gick uppåt, jättemycket uppåt. Men vi gick förbi några roliga platser, bla en rullstensås. När vi närmade oss Slottdals skrevan kände vi av spänningen. Väl framme blir man helt tagen av vad naturen kan skapa. En knivskarp skreva genom berget, ca 5 meter bred och hundra meter lång. Det här måste upplevas, jag kan inte berätta så ni förstår. Helt klart jätteläckert.
När vi kom ut ur skrevan på andra sidan följde vi leden ner till en stuga. När vi först såg stugan som ligger vi några mindre tjärnar så såg man samtidigt havet strax bakom, fast 160 höjdmeter längre ner, det blev ett jätte konstigt perspektiv. Stugan duger helt klart till att övernatta i vilket jag säkert kommer göra vid ett senare tillfälle. Vid stugan träffade vi några andra vandrare som var på väg norrifrån till Slottdalsskrevan. De hade med sig en liten kille på dryga året, han fick åka med på pappans rygg. Anton försökte fånga några fiskar som han såg i det iskalla vattnet, givetvis gick det inge vidare så vi tog fram vår lunch istället och smaskade i oss den i solen. Vi fick anstränga oss för att komma iväg igen, vi hade ju halva vägen kvar.
På väg ner för berget gjorde vi en avstickare till en grotta som det var skyltat till. Det blev ett litet klätteräventyr för att komma fram till grottan men det var väl värt mödan. När vi kom ner från berget gick vi ut till stranden och gick på den hem, det tog en evighet eftersom Anton skulle plocka alla små snäckskal han hittade. Nu kände vi även att solen hade tagit mer än väntat, men härligt var det. När vi väl var framme vid tältet började hemresan... Jag hade mina aningar att det inte skulle gå så lätt. Ett litet pys ljud från vänster backdäck när vi kom dit var nu ett punkterat däck. Efter att jag försökt på vanligt sätt att få loss bultarna och fått loss alla utom en provade jag med en "vägskylt" som förlängare till fälgkorset. Det gjorde bara att jag böjde fälgkorset. Jag fick även hjälp av en kille till, men utan resultat. Nu ringde vi efter förstärkning, Jennie och Matilda fick sätta sig i bilen lastad med diverse grejer och köra upp till oss. Vi bestämde träff vid Skuleberget. Dit fick vi lift av en hjälpsam kille. När dom kom så fick jag loss bulten med hjälp av "556". Åk ingen stans utan 556...
Slutet gott...
Vill bara säga att det var en jättefin tur, som varmt rekommenderas.