Sarek 1999:

"Jag slutar aldrig att få resfeber. Jag kommer aldrig att vara ute i god tid. Men jag kommer alltid älska fjällen!"
Under hela året har vi diskuterat, planerat och sagt att nu ska vi vara ute i god tid. Men som vanlig, sista veckan före avresan handlades det, upptäcks att man saknar något, förlagt något m.m.

Dag 1. Fredag 20 augusti.
Dagen för avresan, Har inga rena kallingar, har glömt handla strumpor och sockor. Måste till bolaget. Trotts detta kommer vi iväg. Bilen är tankad och klar för första etappen. Vårt första stop blir Mc Donalds några mil utanför Stockholm, man måste ju ha lunch. Fika i Tönnebro. Middag på Max i Ö-vik. Pilsner och whiskey i Skellefteå. Misstag!!! Drick aldrig öl till halv sex på morgonen om du planerat att åka klockan sex. Sent på lördagen kom vi oss iväg till Kvikkjokk.
Dag 2 Lördag 21 augusti.

Vi kom fram försent för att knalla iväg, så vi bokade bastun för två timmar. Bastun i Kvikkjokk är en höjdare, den ligger tyvärr lite för långt från forsen så man får skynda sig ner och bada innan man börjar frysa. Efter att vi hade ätit och satt upp tältet i "Rosbacken" gick vi upp till "utsikten" där dom har en liten pub. Trotts dess litenhet är det den bästa pubben, fantastisk utsikt och supertrevlig personal. Hon hette Anna föresten. Kvällen led mot sitt slut och vi hade bara att krypa ner i sovsäcken.

Dag 3 Söndag 22 augusti.
Efter att ha sovit så där gott som man bara kan göra i ett tält vaknade vi till en fin dag. Vi rev tältet och gjorde klart med packningen. Nu var det dags för invägning. Michaels ryggsäck vägde 31 kg, min vägde 34 kg. Hade man förberett sig och tränat hade det inte varit någon match. Men nu!! Det blev en lång dag innan vi nådde dagsmålet vid sjön "Stuor-tata´s" nordvästra hörn. Där hittade vi en fin plats att tälta på. Första kvällen på en vandring är alltid speciell, nya lukter, ljud och ljus. Vad har jag glömt, finns det hjortron, vilka människor kommer vi att träffa. Alla dessa spekulationer om vad som kommer att hända de närmaste 14 dagarna.
Att få sitta på en sten vid vattnet och titta ut över sjön, det är kontrast mot livet i Stockholm. Men för att inte bli alldeles förvildade blandade vi oss en varsin grogg, bestående av 96% sprit från Estland, lite bäckvatten och Grappo samt en och annan mygga.

Dag 4 Måndag 23 augusti.
Vädret blev sämre under natten och när vi rev tältet började det regna. Det fortsatte att regna lugnt hela dagen. När vi precis passerat Sarekgränsen träffade vi två killar som stod och rökte utanför sitt tält. Man kände att dom ångrat sig och önskade sig till Grekland i stället. Vi hade varit lite fundersamma om det skulle vara blöt här men det var torrt och fint. Man hade spångat på flera ställen. Vi gick fram till Pårek sameviste där vi hittade en bra tältplats. Senare såg vi att det kryllade av bra tältplatser. Höns med ris och curry, kryddat med mycket extra curry är smaskens. Man får säga vad man vill om frystorkat men denna är kanon. En middag man längtar efter. När vi fått fart på brasan blandade vi en liten grogg och jag tände en ciggar. kan man ha det bättre. När klockan blev tio somnade vi så sött.

Dag 5 Tisdag 24 augusti.
Nu hade vi planerat att gå vidare till bron som går över "Kåtoktjåkkå", men det blev inte så. Vi fick för oss att vi skulle bestiga några toppar. Sagt och gjort, vi följde stigen som går norrut från samevistet, det finns två stigar och vi valde den övre. Det visade sig senare vara de kloka valet. Den var lagom upptrampad. Vi följde stigen upp till den punkt där den korsar Säkokjåkkå. Vid det stället fanns det två stora snöbroar, det var en fantastisk plats. Vi ställde ifrån oss ryggsäckarna och gick ner till forsen där den hade skurit sig ner i berget. Vi hittade också en jättegryta. När vi gick iväg vidare upp mot Tjeurajautatjah möte vi två killar som hade varit uppe på Pårektjåkkå, dit vi var på väg. Klockan började bli mycket så vi skyndade oss för att hitta fram till den tältplats vi hade hört talas om tidigare nere i Kvikkjokk. Nu hade det börjat blåsa ordentligt, motvind förstås. Det blev ett av det hårdaste pass hittills. Väl framme vid sjöarna hade vinden ökat så det var svårt att gå framåt, vi fick streta och kämpa för att hinna klart innan det blev mörkt. Det var inte någon större tältplats som fanns där men den var precis tillräcklig för vårt tält. När vi skulle slå upp tältet fick en av oss ligga på tältduken medan den andra jobbade. Det blåste ca 2-3 minuter sen var det "stilla" i 15 sekunder, då fick vi passa på att få upp tältet. Väl inne i tältet började vi med maten. Efter det var det bara att krypa ner och be att tältet skulle hålla hela natten. Det blev inte mycket till sömn denna natt. Vi 12 tiden släppte förankringarna vid fotänden så vi vart tvungna att lämna den goa värmen i sovsäcken och ge oss ut i stormen för att laga. Det var den jävligaste natt jag varit med om på en vandring.

Dag 6 Onsdag 25 augusti.
Vinden hade mojnat till ett normalt blåsväder, vi gick ut och kollade skadorna. Tältet hade vi förankrat med stenar på 15-20 kg, dom hade flyttats av blåsten, tältduken var skavd trasig på flera ställen och alla tre bågarna var böjda samt hade en förankringslina slitits av. Trotts detta måste man säga "Leve Hilleberg". Nu var vädret uselt med ingen sikt alls så vi beslöt att gå ner tillbaka till samevistet. Vi var lite osäkra om tältet skulle klara en natt till i detta stormhål. Så vi packade ihop tältet och gick ner igen. Klart besvikna över att inte ens få göra ett toppförsök på Pårtetjåkkå. Men den kommer ju att finnas kvar tills nästa gång. Det gick mycket fortare att gå tillbaka ner i medvind än det var att gå upp i motvind. Vi valde samma tältplats som vi hade tidigare.

Dag 7 Torsdag 26 augusti.
Nu hade vi tänkt att detta skulle bli en vilodag, men vaknar man till sol och fin väder kan man ju inte bara sitta still och "vila". Nä nu skulle vi bestiga en topp. Pårektjåkkå låg närmast till hands, så sagt och gjort begav vi oss uppåt mot toppen. Det var ganska långt bara att komma fram till fjället. Men vi hade inte bråttom. Vi passerade ett rött Hilleberg tält, jag lovar att dom syns på långt håll. Vi passerade det på ca 500 meters håll och såg det sedan hela dagen. När vi satt på en jättesten och vilade (detta var trotts allt vår vilodag) såg vi ytterligare två tält, vi tog fram kikaren för att se vilka som bodde där. Att stenar kan se ut som tält.... men trots detta lilla misstag såg vi i alla fall tre människor som var på väg åt vårat håll. Vi fortsatte vår vandring mot toppen, nu hade vi kommit fram dit där det började stiga brantare och mängden av sten ökade, till slut var det bara sten. Ganska nära toppen hittade vi tältplatser, de såg ut att vara gjorda av människan men vad skulle man ha hämtat grus och sand där uppe. Skumt! Hade man ett litet kupoltält eller ett enmanatält skulle man få upp ett par, tre stycken. Jag vill också berätta om den enorma kvartzstenen vi möte på uppvägen, den mätte ca 70-80 cm i diameter och var helt vit. Vid det här laget hade våra tre förföljare kommit ikapp oss, det var tre tyskar. Dom höll ett hiskligt tempo. När toppen var nära började det vackraste skådespel jag någonsin har sätt. Först kom en topp fram i horisonten, sakta kröp den upp för att sedan följas av en till och sedan kom flera. Dom växte fram som ur tomma intet. Solen sken, det var så vackert att vi bara skrek ut våra känslor. Väl uppe på toppen som var en jätte stor platå hade vi den överlägset vackraste utsikt jag någonsin haft till lunch. Hela Pårtetjåkkå, Pårtejekna och alla andra toppar. I allt denna fägring fick vi oss dagens skratt, de tre tyskarna som också var på toppen började klä av sig och endast iklädda mössa, kängor och vandrarstav ställde dom upp en kamera för fotografering. Snabb som man är tog jag fram min kamera för att någon skulle tro på denna galna historia.
Vi hade tänkt att gå via den västra toppen ner men Micke hade börjat känna av sitt knä som är känt för att spöka. Vi valde en genväg ner i Kaskakårså. En bit ner fanns en 300 meter lång snölega, himla roligt att få leka i snön. Det är himla skönt att ta sig fram på snö jämfört med att klättra på lösa stenar. När vi kom ut på flacken möte vi två gubbar som visade sig vara ägare till det röda Hillebergstältet. Dom hade planerat att gå upp nästa dag. Väl nere vid tältplatsen beslöt jag mig för att gå ner till en sjö som vi sätt ligga nära och tvätta mig. Det blev en mödosam tripp genom videsnåren som nådde upp till 2,5 -3 meter. Om jag påstod att det var varmt i vattnet ljög jag det var otroligt kallt men solen värmde....lite, men ren blev jag. Nu skulle det bli gott med mat, vi var båda jättehungriga då vår lunch hade bestått av två mackor och en bedårande vy. Dagen till ära skulle det bli stroganoff på lövbiff. Lövbiffen hade Michael torkat. Men när vi kokade den så blev det aldrig bra, den vart seg och smakade f-n. Vi fick plundra matpåsen för sista dagen.

Dag 8, Fredag 27 augusti.
Nu bestämde vi oss innan vi kollad ut ur tältet att detta skulle bli vår vilodag, men vad är en vilodag utan lite äventyr.... Efter frukost så gick vi iväg för att kolla lite, men vet ju aldrig vad man kan hitta på. Som två pojkar på sommarlov utforskade vi terrängen i grannskapet. När vi kom tillbaka till "vår" tältplats var det en annan typ som hade slagit upp sitt tält i närheten. Vi gick dit för att kolla vem det var och presentera oss. Det var en äldre man som gick ensam, han hade en karta som var minst 30 år gammal och saknade kompas. Gissa om han hade gott fel... På kvällen kom han till vårat läger och delade våran eld, vi pratade och han bjöd på riktigt kockkaffe, gudagott!

Dag 9, Lördag 28 augusti.
Nu var det dags att dra vidare, vi hade inte riktig koll på vart vi skulle men att vi skulle österut var klart. Vi hade inte så många dagar kvar och det tar minst två att komma ner till bilen igen. När vi skulle gå kom mannen från i går och "undrade" om inte vi kunde göra sällskap. Vi tackade nej, vi ville inte binda upp oss på någon vi inte kände. Vår tur gick iväg, vi följde en stig som skulle ta oss fram till en sjö som ligger en 7-8 km bort. Mitt på den möte vi flera personer, vi var sju stycken som kom från tre håll och träffades på samma plats snacka om trängsel i fjällen. En av de vi träffade var en lokal same som berättade om att stigen skulle ta oss fram till renvaktarstugan på Ivarlako om än lite svår att finna på slutet. Vi hade nu bestämt oss för att gå till raststugan i Rittak. Vi har varit där tre gånger förut och älskar den platsen. Att sova inomhus lockade också. Men det blev en tung väg dit. Från renvaktarstugan och ca 4 km var det sankt, dvärgbjörk och vide, vi slet och kämpade länge innan vi kom upp i höjd och viden minskade. Nu hade jag börjat få ont i mina benhinnor, jag får det ibland och det är inte skönt. Det blev en pärs att komma fram. Så här i efterhand kan man säga att vi borde ha stannat vid renvaktarstugan. Fast att ha tak över huvudet är inte så dumt.

Dag 10, Söndag 29 augusti.
På grund av värkande ben så blev vi tvungna att stanna en dag till, det var inte så kul vi blev snabbt rastlösa och ville iväg. Men det var bara att ta det lugnt så vi skulle kunna ta oss ner mot Kvikkjokk nästa dag.

Dag 11, Måndag 30 augusti.
Det var en ganska fin dag när vi gick iväg från Rittak, vi tog det lugnt för jag viste att mina benhinnor skulle ge ingen om jag tog i för mycket. Efter en dryg timme träffade vi de första paret. Då låg vi och gottade oss i solen. Vi låg kvar tills nästa par kom. Dom berättade om en man som hade "följt" dom sedan i går, och tro det eller ej men det var samma man som vi träffade i samevistet. Nu fick han smeknamnet "Igeln". Vid Pårtestugan så värkte det nå så jävligt. Jag tog två Panodil och massor av Reparil på bena. Det hjälpte faktiskt och vi kunde ta oss ner till sjön Stuor-tata, där har vi bott flera gånger så vi viste var vi skulle tälta. Precis innan vi var framme möte vi två tjejer som var på väg till Saltaluokta fjällstation. Dom skulle sova i Porte denna natt, medan vi sov ute i regnet. Vädret var dåligt och klockan var för mycket för en brasa så vi gick och knöt oss.

Dag 12, Tisdag 31 augusti.
Att packa ner ett blött tält är inte vad man önskar sig, nu vet man att hela tältet kommer att vara blött när det ska packas upp. Sista sträckan ner mot Kvikkjokk är en killer, den är bara trist. Inget att berätta om. Men att komma fram till Kvikkjokk är en höjdare. Först snabbt till bilen för att ta en stor klunk whisky och sen få slänga av sig "aset" (ryggsäcken"). Spänningen är hög när man närmar sig receptionen, skall bastun vara ledig.....den var ledig. Vi bokade den mellan fem och sju. Nu hade vi tid att laga mat och slå upp det blöta tältet i "Rosbacken". Det är något visst med att sitta på en stol och äta.
Duscha, basta, bada och rena kläder, ljuvligt. När vi kände oss klara gick vi upp till "Utsikten". vi kom dit halvsju. Tisdagar i Kvikkjokk på hösten gör att dom slog igen pubben klockan åtta. Man fick sitta kvar men möjligheten att handla öl var borta, men man är väll förberedd. Vi hade tagit med oss ett par öl och flaskan med whisky. En bra bit in i den kom en kille och började prata med oss, det visade sig att han jobbade där och kunde återinföra möjligheten att handla öl. Klockan halv tre gick vi där ifrån. Tack Mats för en trevlig kväll!

Dag 13, Onsdag 1 september.
Efter frukost gasade vi i väg mot Skellefteå och min svärföräldrar där vi tänkte få sova.

Dag 14, Torsdag 2 september.
Full fart hem till Stockholm.