Sent som tusan kom vi fram till starten
för årets marsch. Vi har sett fram emot den här dagen länge nu och äntligen
var det dags. Starten gick som vanligt klockan 17.00 efter att Kurt hade
hållit sitt lilla tal. Han varnade speciellt för ormar, för det hade man
sett många under förmarschen. När vi hade gått ca 200 meter låg det en
skrämd kopparorm mitt på stigen.
Det var 88 st som kom till start i år, 8 st skulle inte genomföra marschen.
Det var många kända ansikten även i år. Militärer från Estland och hemvärns
gubbar från Tyskland var dom som åkt längst.
Jag hade åkt ner dagen innan för att hälsa på släkten. Veijo och jag
träffades hemma hos honom, där vi satt ute i solen och tejpade fötterna.
Det har blivit som en tradition i traditionen.
Att tejpa fötterna är jätte viktigt. Alla har olika tips och idéer för hur
man ska göra och vilken tejp som ska användas. Jag tillhör visst dom som
lever kvar i det gamla med leukoplast. Vi blev helt utdömda av några
"erfarna" vandrare. Man får kanske testa deras tips någon gång. Trotts mina
ansträngningar så fick jag på lördagen en blåsa. Men jag var inte ensam om
det...
Första dagens sträcka är på 24 km, det är som en enkel promenad som vi gick
på 4 timmar och 11 minuter. Sista biten hade man gjort om. Förut gick man
ner på en trafikerad väg, men nu är den dragen i skogen efter Roslagsleden
istället. Det är bra! Det har nog blivit lite längre, det var alla överens
om, vi tror på 25 km ungefär. När vi kom till målet så bussades vi till
Domarudden utanför Åkersberga. Bästa med det stället är den vedeldade
bastun nere vid sjön. Där satt vi en bra stund och pratade. När vi skulle
duscha så fanns det inget vatten alls, mindre kul. Vi fick tvätta oss i
sjön istället. Vi kom i säng vid tolv tiden.
Andra dagen bjöd på grötfrukost med mackor. Bra med en ordenlig frukost. Vi
bussades i väg till samma ställe som vi slutade på i går. Starten gick
klockan 07.30. Nu började marschens verkliga test, dom fyra milen sätter
sina spår på muskler och leder. Dom flesta som bryter gör det på denna
stäcka. Den sista milen är lång, speciellt när man kommer in på
springspåret vid Domarudden. Vi höll ett måttligt tempo och var framme vid
14.02. Vi gick direkt ner till bastun för att njuta. Nu fanns det även
vatten i duschen, så vi började med det. Från att vi gick in i bastun till
vi gick ut på altanen så kom solen och den blå himmelen. Vi satt ute och
smaskade på några öl i över tre timmar. Helt underbart! Sen blev det för
mycket folk, så vi gick upp och åt en välkryddad pytt. Efter allt detta så
råkade vi somna, när vi sen vaknade klockan nio och gick mot
korvgrillningen så skrattade alla och reste sig, kvällen var slut och det
var dags att sova. Vi hade egentligen inga problem med det, vi var ganska
trötta trotts att vi sovit. Vi åt några korvar som fanns kvar på grillen
och pratade en stund med några som vart kvar. Strax efteråt så somnade vi.
Kommer man till start dag tre så kommer man i mål. Även om det måste ske på ren vilja så går det. Första milen går i närheten och i genom Åkersberga. Efter Stava så fortsätter leden in i skogen och vidare mot Skavlöten. Nu hade vi dragit upp tempot ordentligt, det var bara en från Lettland som sprang före oss. Vi gick dom sista 27 km på 3 timmar och 40 minuter, ca 7.5 km i timmen.
När vi kom fram till målet så hade inte
lastbilen kommit med vår packning så vi fick vänta med att duscha. En efter
en kom dom i mål, nöjda och glada efter att ha genomfört även årets
marsch.
Vi ses nästa år, då blir det sjätte gången.