Den anordnas av Södra Roslags hemvärns bataljon. Nu var det dags för andra
gången att gå dessa nio mil. Vi samlas vid Roslagsledens start i Danderyd.
Nu kände man sig erfaren nu när man skulle gå för andra gången. Packningen
var mer anpassad och mer arbete hade lagts på förberedelser. Jag hade nya
skor som jag gått in under maj månad för att slippa skavsår. Vi började
vid 17.05 detta år. Vädret var kanon bra och humöret var på topp.
Första dagen kändes kanon bra, bara glada och förväntansfulla människor.
Vi lunkade fram dessa 24 km, pratade med folk, solade i gräset och bara
njöt av det fina vädret.
Väl framme vid dags målet så serverades det som vanligt ärtsoppa, dock
ingen punsch. I år var det inte lika mycket mygg som förra året, då vi
inte sov något alls pga. alla mygg. Vi satt uppe och drack ett par kalla
pilsner som jag hade med mig, kompisen hade GLÖMT sina.
Nästa dag blev vi väckta vid 06.00 för frukost, det gäller att äta så
mycket som möjligt utan att bli proppmätt. Dagens etapp är 40 km och då
vill det till att man är laddad. Det finns en liten grupp som rusar iväg i
starten med en hisklig fart, man ser aldrig dem mer den dagen förens när
man själv kommer i mål. Då har dem varit där i över en timme.
När man tillslut når målet vid Domarudden, så är bastun var varm och sjön
ligger där inbjudande för ett uppfriskande dopp.
Tidigare under dagen hade vi ringt min flickvän och bett henne åka upp med
en kasse öl till vilket hon också hade gjort. Den stod inställd i kylen på
kafeterian. Det blev en trevlig kväll men regnet gjorde att vi somnade
tidigt. Tredje dagen gryr och jag kände mig fortfarande hel och utan
skavsår eller benhinneproblem. Nu vid starten så stod jag och Veijo längst
fram men rusnings personerna. Vi tänkte försöka hänga på ett tag för att
se vilket tempo dem drog upp.
Det var mycket värre än vad jag kunde föreställa mig, dem rusade iväg,
inge spring utan de flöt fram på ett sätt jag aldrig sett tidigare, men vi
hängde på, och hängde på tillslut hade vi följt med i två mil. Vi var en
klunga på 6 personer, som bestod av en orienterare, en maratonlöpare och
ett par som åkte land och rike runt för att gå olika marscher och så vi,
två halvslöa typer. Vi kom tillslut in som nummer 4. 27 km på 3 timmar och
30 minuter, det är 7,7 km/h. Det var kul att testa men jag gör aldrig om
det, för det var så tråkigt. Man hade inte tid att prata med någon. NÄ
nästa år blir det lugnare tempo och mer umgänge med medvandrare.
Trot eller ej men jag rekommenderar fortfarande denna marsch, trotts 90 km
och att det kostade 375 kr.