Kungsleden mellan Saltaloukta och Jäckvik


Det blev en tur på 13 dagar och ca 18 mil med dem flesta i tält. Vi gjorde en avstickare in i Sarek för att bestiga Pårtetjåkkå och besöka Axel Hambergs observatoriet. Här kan ni se alla dagar och den sträcka vi gick. Klicka på bilderna för större bild...




Dag 1
Första dagen anlände vi kl 11 med båt till Saltaloukta fjällstation. Så härligt att återigen vara här vid denna fina fjällstation. Vi njöt av det fina vädret och vid 12 öppnade restaurangen upp för dagens lunch upp. Det blev blomkålssoppa med nybakt bröd och en wåffla till efterätt. Mätta och belåtna lämnade vi fjällstationen och påbörjade vår vandring som idag gick fram till första tältplatsen som blev vid en sjö drygt halvvägs mot Sitojaurestugan. Vi vägde in våra ryggsäckar på 19 och 22 kg.



Dag 2
Att vakna upp efter första natten i tält med hela turen framför sig, vilken underbar känsla. Vädret var med oss med sol och ingen vind. Vi kunde sitta ute för frukost och få packa våra ryggsäckar ståendes. En lyx som vi inte fick uppleva varje dag. Vi passerade vår tältgranne, hon som vi senare kom att kalla för "älvan från Schweits" då hon svävade fram över stigen i orimlig fart. Nästan framme vid Sitojaure kom vi till ett vägskäl där det stod STF boat till höger och inget till vänster. Vi gick så klart till höger. Hade vi gått vänster hade vi kommit direkt ner till STF stugan och inte som nu till båten 300 meter därifrån. Skit samma. Vi ringde båtfolket och fick till en extratur 14:30. Vi var sju från vår sida som skulle med över, på andra sidan var det kaos, dem nästan sloggs för att få åka med över trotts att dem inte bokat. Innan vi åkte över visade en tjej från Belgien en film hon tagit på två renar som sprang förbi dem i hög fart och efter kom tre järvar jagandes. Vilken film :) Nu när vi kommit över lite tidigare kunde vi traska på en bit innan vi slog läger. Vi tog oss upp till två sjöar några km i från Skierfe. Vi gick höger efter branten och rundade den breda toppen. Här var det fint att gå. Det var flera andra som tänkt ut samma plats så vi var nog fyra tält i området. På kvällen gick vi bort mot leden och kunde titta in i Rapadalen och få en försmak på vad morgondagen skulle kunna bjuda på. Sen var det godnatt.



Dag 3
Morgonen gryr... och dimman ligger tjock. Blir inget Skierfe för oss idag. Vi packade ihop allt och tog riktning mot stigen i stället, samma väg som vi gått i går kväll. Vi siktade tom till vänster för att komma bättre ner mot stigen. Gissa om vi blev frövånade när vi kom fram till Skoterförbudsskylten vid Sarekgränsen, den är ju till höger. Så på 300 meter hade vi gått 100 meter för långt till höger. Läskigt med dimma i fjällen. Vi träffade en Mexicanare senare nere i Aktse som gått villse på toppen av Skierfe och nästan inte hittade ner. Han var helt klart skärrad. Halvägs bort till kungsleden gjorde vi en avstickare för att logga en geocache. Den heter Sarek - View of Rapadalen. I vårt fall blev det noll utsikt tyvärr. Backen ner till Aktse är inte att leka med, jäklar va den är brant. Tur vi skulle nedför. I Aktse träffade vi massor av folk. Många använde roddbåtarna för att komma vidare, men vi väntade och tog motorbåten över. Lite bedrövade över dimman gick vi några km tills vi kom fram till första bron. Där fanns en hel del tältplatser och tillslut var det sex tält uppslagna. Vi fick en plan plats men när regnet tilltog slog det oss att vi var i en svacka. Jag fick dika ur lite för att slippa få in vattnet. Middag och frukost blev inne i tältet.



Dag 4
Inge kul att packa ihop ett pissblött tält. Säkert två kg tyngre. I dag skulle bli en lång dag, men det viste vi inte då. När vi gick i väg såg vi flera tält utspridda mellan broarna. Vi kämpade på fram till Jagge, som tidigare hette Rittak. Här har jag varit tidigare på slutet av 90-talet. Vi rastade i stugan där vi träffade en hel hög vandrare som stannat för lunch. När vi senare kom fram till bron på väg ner mot Pårtestugan svängde vi av höger och började gå uppåt. Halvägs upp kom solen, vilken magi. Allt tungt försvinner och man bara lyser upp med den. Vi kämpade på upp på kröndet innan vi tog lunch. Vilken utsikt! Det var perfekt underlag att gå på, man kunde bara traska på... tills vi kom ner mot det som är grönt på kartan. Det blev värre och värre och värre. Vi tog sikte på renvaktarstugan och en bro som syntes på lantmäteriets karta. Det gjorde att vi valde södra sidan av sjön. OBS! Gå inte på södra sidan av sjön, även om vi hörde att norra sidan var dålig den med så kan den inte vara värre än södra. Det blev en blöt kamp mot björk och videsnår. Vi följde renstigar men dem gick där det var blötast. Tillslut runt sextiden hittade vi vatten som faktist porlade och en tältplats. Den här tar vi sa jag, inte ett steg till. Tältplatsen var ok, men i morgon skulle vi få fortsätta klafsa framåt. Det var jäkligt gott med middag som Annika fixat. Efter det kom humöret tillbaka.



Dag 5
Ny dag och vi fortsatte klafsa i renarnas spår. Tillslut kom vi över på norra sidan av sjön och hittade tom en stig, eller rättare sagt spår av en stig som från och till var rösad. Vi földe den och senare även ett fyrhjulingsspår fram till Pårek sameviste. I går när solen kom fram fick vi också täckning så vi kunde kontakta Micke som vi skulle möta upp idag och bestämde att vi skulle ses efter leden väster om Pårek. Vi fick vänta i ca 45 minuter innan han kom traskande från Kvikkjokk hållet. Nu var toppteamet samlat och vi kunde efter lunch gå vidare efter stigen upp i dalen mot Tjevrra så vi fick en kortare tur upp mot toppen i morgon. Blev en trevlig kväll med månsken från en bländande fullmåne på natten.



Dag 6
Toppendag för en toppdag. Vi gick upp extra tidigt för att inte slösa bort finvädret och började den mödosamma vandringen upp mot Axel Hambergs observatoriet och vidare mot Pårtetjåkkå på 2007 meter. Det finns ju en 110 år gammal stig upp som vi hittade lite då och då. Det var hyffsat rösat. Vi gick i vår egen takt upp och tillslut var vi uppe. Jag och Annika fortsatte upp på Pårtetjåkkå. Det blev min tredje 2000 meters topp i Sverige. Efter att vi loggat geocachen vid observatoriet började vi den smärtsamma vandringen nedåt. Vi var helt slut i benen när vi kom ner så de toabesök som pockade på vart en smärtsam upplevelse när dem sista krafterna ran ut. Men krafter fick vi snart tillbaka när whiskyflaskorna som Annika och Micke burit med sig öppnades. Underbart! Våra planer att packa ihop tälten och gå nedåt mot Pårek ströks utan diskution. Kul att du hängde med upp Micke.



Dag 7
Efter att ha flyttat tältet tre dm så fick jag en god natts sömt, jämfört med natten innan då en jäkla sten tryckte på sätesmuskeln hur jag än låg. När vi började gå nedåt tog vi lite höjd för att slippa den brötiga kant vi hamnat på två dagar tidigare. Det blev en fin dag med magisk utsikt ner mot sjöarna i Pårek. Vi lunchade vid samma sten nere bredvid vistet innan vi gick vidare förbi sjöarna till en tältplats som Micke användt tre nätter tidigare på väg upp. Vi hade även ett vad att klara av, det så kallade kändisvadet. Det skulle inte gå att hoppa på stenar hade Micke sagt, men man kan inte säga så till mig :) Jag blev tvungen att prova. När jag hade ca 10 meter kvar blev det stopp, hur kommer jag vidare nu då. Jag hittade en lösning och tog ett steg som skulle platsa på OS i gymnastik. Landade på en superhal sten men fick fast kängan bra. Succe! Jag hoppade vidare och klarade mig torrskodd över, även om byxorna inte var helt torr längst ner. Dem andra bytte om och gick i vattnet över. Väl framme vid tältplatsen hittade vi bara en bäck där vattnet så gott som stod still. Det blev till att använda Lars Fälts ordspråk "big bubbles no troubles". Vi kokade helt enkelt vattnet och Micke hade även ett filter med sig. Det blev en fin kväll med utsigt över hela Pårte masivet.



Dag 8
Nu var vi framme vid Kvickjokkdagen. Vi hade redan i går från lunchstenen bokat rum på fjällstationen. Dock gick det inte att boka middag så när vi väl kom ner vart det fullbokat. Å vi som sett fram emot mat i massor. Det blev en lugn och fin dag. Vi stannade vid nordvästra hörnet av Stour Dahta sjön. Helt magist vackert. Här vill jag ha en stuga. Flera fina tältplatser finns också men för oss var det Kvikkjokk som hägrade och snart kunde vi gå in under portalen vid fjällstationen. Vi checkade in, fick vårt paket som vi skickat upp med bussgods och den sen länge efterlängtade ölen. Helt underbart. Det blev inte bara en. Jag hade även bokat in mig för bastu, men när jag kom dit var den inte påslagen :( stor besvikelse. Men en varm dusch och sen lite lassange så var det bortglömt. Det blev lite mer öl innan vi gav upp och gick för att drömma om frukosten... igen gröt för mig inte...



Dag 9
Micke som sovit i sin campervan möte upp oss till frukost. Vi åt och åt för en hel vecka. Sen var det dags att säga tack och hej till Micke som skulle åka vidare hemåt. Han fick med sig min smuttstätt så jag slapp bära på den. Stackarn, det lär inte luktat jordgubb. Jag och Annika gick ner till båten där Helena mötte upp. Det regnade när vi åkte över och det kändes lite onödigt att fortsätta fem dagar till. Men den känslan skulle snart försvinna. Vi gick fram till Tsielekjåkkstugan där vi slog upp tältet bredvid vattnet i kvällsolen. Det var fler som övernattade här, både i tält och i stugan. Helt ovetande smög en tjej förbi över bron när vi somnat, men mer om det senare.



Dag 10
Det hade blåst lite under natten, men inte så det störde. Vi åt frukost och packade oss iväg. Det skulle bli en för oss ganska lång och jobbig dag innan vi kom fram till Piteälven. Först gick vi in i en dal som ledde upp på kalfjället. Där såg vi ett litet grönt tält. Väl uppe mötte vi en kille från Belgien. Han frågade om vi överlevt stormen ? ? ? Vilken storm sa vi. Han berättade om att han inte sovit en blund för det stormat på fjället. Tydligen hade vi hamnat i lä bakom ett berg. Vi tog lunch vid bron som ligger en bit ifrån Kungsleden. Annika gick ner och hämtade vatten medans jag hittade en naturtoalett. Nu smög tidigare nämd tjej förbi oss igen, men det viste vi inget om. Sista biten ner mot älven var vi rejält trötta och ingen tältplats hittade vi heller. Vi gick vidare på andra sidan älven tills vi mötte en jägare som var på väg att lägga ut sin båt. Han förklarade att denna plats var sista tältplatsen på länge. Sagt och gjort vi satte upp tältet. Det fanns även en pressening som var uppsatt som ett litet vindskydd. Vi fixade till det så vi kunde sitta där under och laga en välbehövlig middag i skydd för regnet. Skönt för gamla kroppar att få sitta på en bänk.



Dag 11
Första timmen gick i blöt men plan terräng sen svängde leden av och dagens uppförsbacke började. Efter Kvikkjokk ändrade terrängen mönster. Nu ska vi fram sen upp för en jättebacke, över ett kalfjäll och sen ner på andra sidan... nästa dag samma sak. Vi kämpade på och kom tillslut upp på platten som var fylld av stora stenblock. Ganska jobbig sträcka som gick hit och dit hela tiden. Å där var det lilla gröna tältet igen. Finns det två? Eller är det nån som smyger omkring på nätterna? Vi fortsatte efter leden som snirklade sig framåt och tillslut kom vi fram till den gamla kåtan Tjaurakåtan. Där hängde vi upp en sked i snöre som vi hittat strax innan. Stackars den som tappat sin matsked. Det blåste ganska mycket så när vi kom upp i nästa brant hittade vi lö i en slänt där vi kunde fixa till lite lunch. Jag skönk ihop i slänten och blundade för en stund. Då hörde jag Annika hälsa på någon så jag tittade upp. Där stod en liten ensam tjej hon såg blek och trött ut. Hon började gråta och satte sig ner och förklarade att hon under natten blivit dålig och kräkts. Nu var hon nog mest glad över att fått se andra människor. Vi fick i henne lite chocklad och kamratlig värme. Vi lovade att vi skulle hjälpa henne på alla sätt vi kunde. Med ett litet hopp i ögonen tackade hon för allt och drog på sig ryggsäcken igen för hon hade börjat frysa. Hon skulle försöka ta sig ner till Vounatjviken där det finns människor och hus att hyra. Vi hade ju gått en mil redan så vi skulle aldrig orka ner dit idag. Chockladen måste gjort underverk för hon försvann över fjället. Lite oroliga var vi när vi gick vidare, men höll tummarna för att det skulle gå bra för henne. Vi kom tillslut ner till bron på andra sidan fjället. Där hittade vi en tältplats vid bäcken som passade oss perfekt. Hungriga som vi var slukades middagen till slista bit. Under natten blåste det rejält i trädtopparna men tältet var still. Det var ett vackert månsken över bäcken när jag var ute och pissade på natten.



Dag 12
Vilodag... idag skulle vi bara gå 8 km. Det kändes lätt att slänga upp ryggsäcken på ryggen när det var dags för avfärd. Efter fem hundra meter hängde en skylt som meddelande att vi nu stod på polsirkeln. Det blev en helt ok dag genom björkskogen innan vi kom fram till idyllen Vonatjviken där vi hyrde en stuga för natten och köpte en iskall Cola. Vi hörde även att man hade tagit hand om tjejen och att hon bode kvar en natt till för att återhämta sig och att det hon var bättre. För andra gången denna tur skulle vi slippa slå upp tältet och få sitta på en stol. Vi fick även sitta i en soffa vilket kändes magiskt. Vi kokade kaffe och njöt av den fina dagen. Senare träffade jag på tjejen och hon mådde klart bättre. Men nu visst hon inte hur hon skulle göra, gå vidare resten av Kungsleden eller avsluta i Jäckvik. Det blev dagens fundering för henne. Hon berättade att hon fått se fyra älgar och en jäv kvällen före bara någon km från där vi tältade. Vi fick inte se nått alls... "jag är inte bitter"... Det visade sig att det var hennes lilla tält vi sett vid två tillfällen. Våra vägar hade nuddat varandras vid flera tillfällen innan vi träffades.



Dag 13
Sista vandringsdagen var här. Det innebar 18 km men först 5,4 km med båt. Tjejen som numer heter Klara hade nu bestämt sig för att åka hemåt. Vi bestämde att gå den sista sträckan tillsammans. Under dagen berättade hon att hon aldrig hade rott med rodbåt. Det gjorde ju saken enkel, det var hon som skulle ro idag. När vi kom fram till rodleden hade vi tur att det fanns två båtar vid vår sida. Nu var det bara 300 meter så det hade inte varit lika illa som över tex Laitaure. Fullt fokucerad fick hon över oss till andra sidan. Bra jobbat :) Nu var det dags för lunch, en sista påse med frystorkat för den här gången. Nu längtar man efter riktig mat. Klara passade på att ta ett dopp i det iskalla vattnet, själv höll jag på att få göra henne sällskap när en sten guppade till när jag skulle hämta vatten. Men jag klarade mig som tur var. Den sista biten blev lite utdragen, det var precis som vi inte ville att det skulle ta slut. Vi rastade flera gånger, njöt av en km efter en grusväg och den fina skogsstigen fram till Jäckvik. Väl där hittade vi vårt boende hos Kyrkans fjällby. Vi dumpade ryggsäckarna där och gick kvickt iväg mot ICA. Där handlade vi allt gott vi kom på. Lakrids, chips och öl samt middag och frukost tills i morgon. Vi träffade på lite folk som skulle vidare i morgon och några som skulle som oss åka hemåt. När vi lagt oss blev rummet fort för varmt så jag fick öppna fönstret så syret skulle räcka hela natten.



Dag 14
Aldrig tidigare har det varit så viktigt att komma upp i tid. Sista bussen ut från Jäckvik den här veckan gick halv åtta från Ica. Den vill man inte missa! Det gjorde vi inte heller. Sen spenderade vi drygt sex timmar i Argeplog följt av två timmar i Jörn innan vi fick kliva på tåget hem. Ett på natten klev vi av medans våra nya vänner åkte vidare i sina sovvagnar till Stockholm.

När det blir dags för nästa och sista etappen av Kungsleden måste vi åka samma väg tillbaka och i Jäckvik väntar en 700 meters uppförsbacke... tack för nu...